Min kamp mot Mortons neurom och vägen tillbaka

Har du en känsla av att du går på en vass sten, eller att det strålar eld under främre trampdynan? Då är du inte ensam. I det här gästinlägget delar Åsa Rylander från Exactmove sin personliga resa genom smärtan av Mortons neurom – och hur hon hittade lösningen som fick henne att springa igen.

Under flera år levde jag med en smärta som styrde hela mitt liv. Det började som en molande värk i vänster framfot, men utvecklades snabbt till något som kändes som en elektrisk stöt vid varje steg. Diagnosen var Mortons neurom, och beskedet från vården var dystert: ”Håll dig borta från löpning, undvik belastning och acceptera att det här är ditt nya normala.”

Som en sann optimist och rörelseälskare vägrade jag att köpa att min fotresa skulle sluta där. Men vad gör man när de traditionella råden bara handlar om vad man inte ska göra?

Förståelsen som förändrade allt

För att kunna läka var jag tvungen att förstå vad som faktiskt hände i min fot. Mortons neurom uppstår när nerverna mellan tårnas ben i framfoten kläms och utsätts för ett onormalt tryck. Nerven blir irriterad, svullen och till slut förtjockad.

Men den viktigaste frågan var inte vad det var, utan varför jag fått det. Svaret fanns nästan uteslutande i min skogarderob. Genom att tvinga in mina fötter i traditionella skor med:

• Trång tåbox som klämmer ihop tårna.
• Spetsig form som förskjuter benen i framfoten.
• Klack eller "drop" som flyttar all belastning från hälen till den känsliga trampdynan.

...så hade jag skapat den perfekta stormen för en nervinklämning. Mitt främre fotvalv hade kollapsat och benen i foten agerade nu som en nötknäppare kring den stackars nerven.

Mina tre steg ur smärtan

Det krävdes ett skifte i mitt sätt att se på fötterna. Istället för att se dem som passiva plattformar började jag behandla dem som den avancerade mekanik de faktiskt är. Här är de tre pelarna som gjorde att jag blev kvitt min Mortons:

1. Frigörelsen: Rätt skor på riktigtJag ställde undan mina uppbyggda löparskor och mina Converse. Jag bytte till skor som faktiskt är formade som fötter – med en bred tåbox som tillåter tårna att sprida sig och en helt platt sula (zero drop). Utan utrymme kan foten aldrig läka.

2. Hjälpmedlet: Tåspridare i rörelseAtt bara byta skor räckte inte eftersom mina tår blivit "formade" av smala skor. Jag började använda tåspridare (Correct Toes) när jag var uppe och gick. De hjälpte till att manuellt guida tillbaka tårna till sin ursprungliga position, vilket omedelbart skapade mer utrymme för nerven och minskade trycket.

3. Återuppbyggnaden: Specifika fotövningarJag började träna upp muskulaturen i framfoten för att lyfta det främre fotvalvet igen. Det handlade om att successivt förbättra formen på foten inifrån. När valvet kom tillbaka, minskade det mekaniska trycket på nerven – och smärtan försvann förvånansvärt fort.

En läxa i tålamod

När smärtan försvann blev jag ivrig. Jag började springa direkt, men märkte snart att även om nerven var glad, var mina fötter inte tillräckligt starka för den nya belastningen än. Jag fick backa, ”skynda långsamt” och verkligen bygga fundamentet från grunden.

Idag, 8 år senare, är jag helt smärtfri och kan springa precis som jag vill. Men "fotresan" tar aldrig slut – jag fortsätter att vårda mina fötter varje dag för att bibehålla den form och funktion jag kämpat mig till.

Till dig som kämpar med Mortons neurom idag: Det finns hopp. Din kropp vill läka, men du måste ge den rätt förutsättningar. Börja med att ge tårna utrymmet de förtjänar.